Snowtubing på lördagen!

I helgen gjorde jag något som jag aldrig har gjort förut och som jag gillade skarpt, nämligen snowtubing. Det ordnades av International Student Organization (ISO) och på kvällen vid sex-tiden hoppade vi alla (nästan) in i en riktig gul amerikansk skolbuss och åkte till Buck Hill. Ingen hade riktigt någon aning om vad snowtubing gick ut på, det var lite skräck-förväntansfulla bland känslor. Det gick alltså ut på att man åkte ner för en backe i en stor ring, antingen ensam eller två ringar fast i varandra. Haha, första åket ner skrek och skrattade jag helt fullt. Det var bara så härligt. Vissa åkte ett varv och gick sedan in till baren och drack öl, men jag och några andra inte kunde sluta. Om ni någonsin har chansen att göra det här, gör det! Lite bilder:

Bussen vi åkte med

Made in Norway #1

Made in Norway #2

Bussen kändes väldigt modern och trevlig.

Malin i "hissen" på väg upp till toppen

Fina träd, dålig kamera att ta bilder med när det är mörkt.

Elisabeth på gott humör, i liften upp. De (hissmänniskorna) satte fast en krok i ringen, och kroken satt fast i en vajer och så låg man i ringen och åkte upp. Svårast var att ta sig ur ringen när man kom upp, jag föll varje gång. Hahaha.

Max ger fart åt Stig, and down the hill he goes!

Backen, och dåliga kameran igen

Om ni tittar noga ser ni små människor som kommer ner åkande, man startade alltid tillika, en (eller två) per bana efter att de som åkt nyss hade stigit bort från "landningsbanan". 

Emma i ringen!

Vissa av pojkarna tyckte det var rolig att bråka med Emma, så hon blev lite snöig.

Glada snowtubare på väg hemåt igen.

På vägen hem i bussen var det fiilis. Riktigt sådan där fiilis som man brukar se på filmer. Chauffören spelade en radiokanal med party music, högt och alla sjöng med. Folk dansade, antingen där de satt eller stående i gången medan andra applåderade och skrek och höll på. Så var det hela vägen hem, och sen fortsatte festen hela natten lång. Men det är en annan story.
Här är ett youtube klipp från bussen, tyvärr ser man inget, men man hör vilken fiilis vi hade: