This is how I feel

Nu ska jag vara helt ärlig.
Jag vill vara vältränad, smal och snygg. Vem vill inte det? Men jag har på senaste tiden funderat om min fetma har några psykiska orsaker. I bland annat Biggest Loser programmet brukar de ofta prata om att psykologiska orsaker som har gjort att deltagarna lider av fetma och jag brukar förstå det, men när det kommer till mig har jag alltid trott att det är på grund av lathet och bekvämhet som jag ser ut som jag gör, men är det verkligen ända orsaken?
Oftast när jag träffar en man som jag är lite intresserad av, som jag kanske blir bekant med, så vågar jag inte börja flirta eller "make a move", och oftast så tänker jag som så att sen när jag har gått ner så här och så här mycket och ser ut så här och så här, då kanske han blir intresserad av mig och så gör jag inget åt saken mer. Jag skyller liksom min saknad av relation på hur jag ser ut och inte på grund av min personlighet. Och så började jag fundera en dag att om detta kan vara en orsak till varför jag ständigt misslyckas. För tänk om jag skulle lyckas, bli vältränad, smal och snygg, och jag fortfarande skulle vara singel, vad har jag då att skylla på? Min personlighet?
Samma sak med allting annat som går fel i mitt liv, att jag inte orkar ta itu med saker, att jag har smärtor i ryggen ibland och så vidare, allt det skyller jag på min fetma. Bara jag blir smal så kommer jag att ha mera energi att göra skoluppgifterna i tid, bara jag blir smal kommer mina smärtor i ryggen att försvinna, bara jag blir smal, bara jag blir smal...
Det värsta är nog att jag nu har börjat förstå vad mitt mental hinder är, men fortfarande står jag stilla och stampar på ställe. Hur skall man gå vidare?

Blåsväder

Idag var jag ut på en liten länk. Tog med kameran (en systemkamera som jag skall lära mig använda nu medan jag är på praktik, sen måste jag lämna den tillbaka) och sprang och hämtade Emma. Jag sprang faktiskt hela vägen till henne, utan att jag dog. Det trodde jag inte att jag skulle klara av när det var så länge sen sist, men skönt var det! Men sen när jag kom fram och Emma var med så gick vi vid havet, och gud vad det blåste. Fy fan vad kallt! Jag vill ha sommar NU!

But why?

Varför? Varför just några veckor innan the big day skall all motivation försvinna?
Jag vet att jag bara borde ta mig själv i kragen och fara ut, då märker jag igen hur skönt det är, men ändå sitter jag bara med rumpan fastklistrad i sängen.
Snälla, HELP ME!

"Har du gått ner?"

En sak som jag har märkt nu sedan jag har gått ner är att det sist och slutligen är ganska få som har frågat eller kommenterat att jag har gått ner. Ibland har det till och med hänt att jag har berättat att jag har gått ner och hur mycket kanske, och så kan jag få som svar att "jo, jag har nog märkt men inte vågat säga något". Och så börja jag tänka att jag själv är precis likadan. Efter förra sommaren hade en klasskompis gått ner i vikt helt märkbart, men inte sa jag något åt henne. Fast jag vet själv hur roligt det är att få komplimanger och uppmuntran. Är det månne bara vår finska mentalitet som gör det svårt för oss att prata om de här grejerna? Eller är vi bara för rädda att den andra ska ta illa upp? Tänker vi månne att "om jag säger nåt så kanske hon tror att jag har tyckt att hon har varit fet förut?".
Jag skall i alla fall skärpa mig och börja ge mera komplimanger åt folk. Och inte bara om de har gått ner i vikt, annars också. Komplimanger är alltid roliga att få. Eller hur?

Bodypump

Idag var jag på Bodypump. Det var tre veckor och en dag sen sist. Jag var helt död efteråt, och jag klarade inte av att göra alla upprepningar i slutet. Så det kan ändra snabbt på tre veckor! Men roligt var det, jag har fått min inspiration tillbaka.
Jag ville berätta åt alla att jag har varit på resa, och att det är därför (i alla fall en delorsak) till varför jag inte varit på gymmet på länge, men sen tänkte jag att de bara skulle ha tyckt att jag var konstig. Ingen har säkert ens lagt märke till att jag inte varit där på länge.
Nu blir det sängen och sen tidigt upp imorgon och ut på en morgonlänk.

I love life!

Niketown

Om du är i New York skall du definitivt ta en taxi till 57th street och 5th avenue. Där ligger nämligen Niketown, som man kan kalla heaven on earth. I alla fall för Nike fantaster som jag.

 Detta är vad jag inhandlade i Niketown. Sista bilden är tagen från Empire State Building och jag ser inte så vacker ut, men ni ska kolla in tröjan jag har på. Den är världens skönaste och har härliga färger. I'm in love! Och av märket Nike of course.

New York

Jag har inte motionerat ordentligt sen den 18nde Mars.
Känns som en evighet sen sist. Jag har nämligen varit på semester till New York. Och jag hade så planerat att jag skulle vara duktig och vara ut och springa där också. Men det hände bara en gång. Var och sprang i Central Park. Jag älskar den parken. Jag älskar hela staden.
Kom nog hem tillbaka till Finland redan den 29nde Mars, men jag har inte haft någon ork att motionera eller vara aktiv. Nu har jag dock fått glöden tillbaka och imorgon ska jag börja morgonen med en lång länk har jag bestämt. Eller sen på gymmet om det regnar.
Nu är det mindre än fem veckor kvar till Helsinki City Run. Iiiik!