Nu ska jag vara helt ärlig.
Jag vill vara vältränad, smal och snygg. Vem vill inte det? Men jag har på senaste tiden funderat om min fetma har några psykiska orsaker. I bland annat Biggest Loser programmet brukar de ofta prata om att psykologiska orsaker som har gjort att deltagarna lider av fetma och jag brukar förstå det, men när det kommer till mig har jag alltid trott att det är på grund av lathet och bekvämhet som jag ser ut som jag gör, men är det verkligen ända orsaken?
Oftast när jag träffar en man som jag är lite intresserad av, som jag kanske blir bekant med, så vågar jag inte börja flirta eller "make a move", och oftast så tänker jag som så att sen när jag har gått ner så här och så här mycket och ser ut så här och så här, då kanske han blir intresserad av mig och så gör jag inget åt saken mer. Jag skyller liksom min saknad av relation på hur jag ser ut och inte på grund av min personlighet. Och så började jag fundera en dag att om detta kan vara en orsak till varför jag ständigt misslyckas. För tänk om jag skulle lyckas, bli vältränad, smal och snygg, och jag fortfarande skulle vara singel, vad har jag då att skylla på? Min personlighet?
Samma sak med allting annat som går fel i mitt liv, att jag inte orkar ta itu med saker, att jag har smärtor i ryggen ibland och så vidare, allt det skyller jag på min fetma. Bara jag blir smal så kommer jag att ha mera energi att göra skoluppgifterna i tid, bara jag blir smal kommer mina smärtor i ryggen att försvinna, bara jag blir smal, bara jag blir smal...
Det värsta är nog att jag nu har börjat förstå vad mitt mental hinder är, men fortfarande står jag stilla och stampar på ställe. Hur skall man gå vidare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar