I natt hände något mycket konstigt. Jag vaknade efter att jag kanske hade sovit en par timmar, av att jag hade en helt olidlig smärta i min högra axel. Jag kunde inte längre ligga i sängen utan jag steg upp och gick omkring i min lägenhet och visste inte vad jag skulle göra. Jag tog värktabletter och väntade på att de skulle börja värka, men ingenting hände. Jag gick i duschen och det kändes lite bättre när det kom hett vatten på min axel, men tillika var jag så trött att jag inte längre orkade stå (jag hade ju bara sovit två timmar natten före det här..). Så jag kröp tillbaka ner i sängen men det blev bara värre, jag kunde inte ligga. Skickade ett meddelande åt E och försökte tänka på något annat. Jag blev lite förtvivlad och visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag ringde till mamma. Hon hann bara svara och jag började storgråta. Stackars mamma, hon trodde väl att något jättehemskt hade hänt. Pratade med henne en stund och hon tyckte att jag skulle åka till något sjukhus. Så jag började klä på mig (vilket tog en evighet för jag var så trött), och sen bestämde jag mig för att kolla om jag hade några pengar på kontot till taxin och så försökte jag ta reda på till vilket sjukhus jag skulle åka till. Hittade istället ett jour nummer vart jag ringde och hamnade förståss i telefonkö. Gav upp när jag fick reda på att en kompis var vaken som studerar till sjuksköterska och ringde henne istället. Hon hjälpte mig så gott hon kunde, men tyckte jag ändå sku ringa till jouren på nytt, så sagt och gjort. Och sen fick jag äntligen tag på någon. Hon frågade en massa saker, och frågade sen om jag kunde stanna hemma och vänta ännu en tid och se om det skulle bli bättre, men att om det inte blir att jag skulle åka iväg till sjukhuset. Värken hade lite lättat, kanske för att jag hade suttit upprätt en ganska lång stund, så jag gick och la mig i sängen med en våt handduk över axeln. Och så låg jag någon timme och försökte tänka på något annat. Och till sist somnade jag äntligen!
Mamma ringde nio på morgonen och frågade hur det var med mig, och gissa vad? Då var värken helt och hållet borta. How wierd isn't that? Sov bort hela skoldagen idag, och känner mig lite som en zombie nu, och är lite rädd för att lägga mig i sängen. För den där värken var den värsta jag har varit med om någonsin.
1 kommentar:
Stackars dig. Och ännutill efter kakkaincidenten.
Skicka en kommentar