Please, kom med mig! Jag har flyttat blogg.
Jag har blivit rastlös, plus att jag tydligen inte kan uppdatera mera foton utan att radera gamla foton. Irriterande!
Här kommer jag att hänga nu:
http://leelindqvist.papper.fi/
fredag 20 maj 2011
onsdag 18 maj 2011
Get in Gear - Minneapolis 2011
Den sista april sprang jag ett 10 kilometers lopp i Minneapolis. Vi hade inte det finaste vädret, regn och lite svalare. Egentligen var det ganska perfekt löpningsväder, om det inte skulle ha blåst så förskräckligt.
Jag hade en av tyska pojkarna med som också skulle delta i loppet, och snälla Emma steg upp tidigt på morgonen för att komma och heja på oss. Och aggera väsk hållare.
Jag hade inte så stora förväntningar på mig själv, speciellt sista veckorna före loppet orkade jag inte träna och jag brydde mig mindre och mindre om vad jag stoppade i mig. Men, över till the race day.
Jag hade som mål att komma i mål på 1h15min. Starten gick, och som vanligt är det alltid ganska trögt att komma igång på grunda av folkmassorna.
Första kilometrarna gick bra och jag följde efter ett par som höll ganska bra takt för mig. Vid ungefär 4km fick jag problem med magen, men ville inte ge upp och börja gå. Ibland kan jag vara mycket envis. Jag visste att det skulle komma en dricka station vid 5km, så jag bestämde mig för att springa dit iallafall. Och 5km kom och så även en bajamaja. Kö var det ju naturligtvis, men nöden har ingen lag och jag ställde mig längst bak. Tiden gick och jag började bli allt mer frustrerad och kall. Gångarna hade kommit i kapp oss, och jag vill inget mer än att fortsätta loppet. Sen äntligen, efter nio minuter kom jag iväg igen. Och förbannad var jag med. Det hade gått 42minuter, så jag hade 33minuter på mig att komma i mål. Ingen omöjlighet, jag hade ju sprungit först 5km på just den tiden. Problemet är bara det, att jag brukar vara mer slut andra halvan av loppet, och speciellt sista kilometrarna. Det var jag nu med. Vi 7-8km kom det en uppförsbacke som jag gick upp för, jag klarade helt enkelt inte av att springa, men efter den sprang jag hela vägen i mål.
Och sista halv kilometern, just innan jag såg målet och den gigantiska amerikanska flaggan, var ett rent helvete. Men glatt sprang jag över mållinjen, med pulsen runt 205 och min fina hejarklack på hela fyra personer hejandes på mig. Och vad var min tid? Jo, 1h13min56sek! Så, I made it!
Här är en intressant statistik sida över min presentation: klick. Som ni kanske ser så sprang jag om ganska många på slutet, ibland är det bra att vara lite förbannad.
 |
| Max och jag före start |
Jag hade en av tyska pojkarna med som också skulle delta i loppet, och snälla Emma steg upp tidigt på morgonen för att komma och heja på oss. Och aggera väsk hållare.
Jag hade inte så stora förväntningar på mig själv, speciellt sista veckorna före loppet orkade jag inte träna och jag brydde mig mindre och mindre om vad jag stoppade i mig. Men, över till the race day.
Jag hade som mål att komma i mål på 1h15min. Starten gick, och som vanligt är det alltid ganska trögt att komma igång på grunda av folkmassorna.
Första kilometrarna gick bra och jag följde efter ett par som höll ganska bra takt för mig. Vid ungefär 4km fick jag problem med magen, men ville inte ge upp och börja gå. Ibland kan jag vara mycket envis. Jag visste att det skulle komma en dricka station vid 5km, så jag bestämde mig för att springa dit iallafall. Och 5km kom och så även en bajamaja. Kö var det ju naturligtvis, men nöden har ingen lag och jag ställde mig längst bak. Tiden gick och jag började bli allt mer frustrerad och kall. Gångarna hade kommit i kapp oss, och jag vill inget mer än att fortsätta loppet. Sen äntligen, efter nio minuter kom jag iväg igen. Och förbannad var jag med. Det hade gått 42minuter, så jag hade 33minuter på mig att komma i mål. Ingen omöjlighet, jag hade ju sprungit först 5km på just den tiden. Problemet är bara det, att jag brukar vara mer slut andra halvan av loppet, och speciellt sista kilometrarna. Det var jag nu med. Vi 7-8km kom det en uppförsbacke som jag gick upp för, jag klarade helt enkelt inte av att springa, men efter den sprang jag hela vägen i mål.
Och sista halv kilometern, just innan jag såg målet och den gigantiska amerikanska flaggan, var ett rent helvete. Men glatt sprang jag över mållinjen, med pulsen runt 205 och min fina hejarklack på hela fyra personer hejandes på mig. Och vad var min tid? Jo, 1h13min56sek! Så, I made it!
Här är en intressant statistik sida över min presentation: klick. Som ni kanske ser så sprang jag om ganska många på slutet, ibland är det bra att vara lite förbannad.
 |
| Starten och målet |
 |
| Min hejarklack! |
 |
| Jag kommer i mål! |
 |
| ..och förklarar om hur arg jag blev på toalett kön |
 |
| Happy! |
 |
| Och så börjar firandet! |
måndag 16 maj 2011
IHANAAAAA LEIJONAT IHANAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!
Det känns som om jag aldrig i mitt liv har varit så här lycklig som jag är nu!
(bild från hbl.fi) Nu ska jag sova! 'coz we are the champions, of the world!
söndag 15 maj 2011
Jobb och ishockey!
Jobbar min näst sista nattur i natt, i morgon kommer jag att gå på övervarv på jobbet.
Finland möter Sverige i VM-final och jag hoppas på en favorit i repris från -95. Det är lejonen värda!
Nästa vecka har jag ledig vecka, då ska jag försöka mig på både lång pass och fartlek. Var i fredags på min första länk sedan jag kom hem från USA, blev endast 30min löpning (5,3km) men det kändes helt bra.
Hoppas bara mamma blir bättre, hon har haft ont i låret. Jag vill ju ha löpningssällskap i sommar i Padva!
Nu: jobba.
Finland möter Sverige i VM-final och jag hoppas på en favorit i repris från -95. Det är lejonen värda!
Nästa vecka har jag ledig vecka, då ska jag försöka mig på både lång pass och fartlek. Var i fredags på min första länk sedan jag kom hem från USA, blev endast 30min löpning (5,3km) men det kändes helt bra.
Hoppas bara mamma blir bättre, hon har haft ont i låret. Jag vill ju ha löpningssällskap i sommar i Padva!
Nu: jobba.
fredag 6 maj 2011
I hate packing!
Jag kommer aldrig i världen att få allting hem.
Och jag har idag köpt en till kappsäck. Ingenting hjälper.
Vet ni vad? Jag har väldigt, väldigt, väldigt mixed feelings nu!
Men på lördagen är jag i Finland igen.
Kan ni fatta det?
Och jag har idag köpt en till kappsäck. Ingenting hjälper.
Vet ni vad? Jag har väldigt, väldigt, väldigt mixed feelings nu!
Men på lördagen är jag i Finland igen.
Kan ni fatta det?
söndag 1 maj 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)